”Varje år sydde hans mor en liten mantel åt honom.” 1 Sam 2
”… nu kom hon bakifrån i hopen och rörde vid hans mantel” Mark 5
Kappan/Mantel
På en vandring vill man inte bära så mycket med sig. Därför söker man lösningar där samma grej kan ha flera funktioner. Stavar kan bli tältpinnar, eller ett paraply kan tjäna både som stav och ersätta regnrocken. (kolla J. Johansson: Vandra fjäderlätt) Manteln som skyddar mot vind, regn, köld och sol blir också filt att svepa sig in i, eller ett underlag att ligga på.
I bibelns värld är dagens mantel ofta samtidigt nattens filt. Fast mera av nöd än av en strävan att ha lättare bagage. Det var för många det enda plagg man hade förutom skjortan. Därför är det förbjudet att ’konfiskera’ manteln över natten: ”Tar du din nästas mantel som pant, skall du lämna tillbaka den före solnedgången” (2 Mos 22). Och när Jesus säger ”Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också.” (Matt 5) handlar det inte om undfallenhet, utan, lika som den tillvända högra kinden, om en protest mot ett orättvist system: ”Ditt s.k. rättssystem tar livet av mig.”
I överförd betydelse kan manteln stå för integriteten, ens väsen, ens kall i livet (profetens mantel, kungens kröningsmantel, prästens kåpa), det ointagbara, okränkbara i vem jag är. I den betydelsen får mantlar ibland nästan magiska egenskaper – både i bibeln och i annan litteratur.
Manteln kan naturligt också användas för att dölja allt möjligt. På gott och ont. Där är покров, jungfru Marie mantel. Där är tystnadens mantel, som kanske inte är enkom positiv. Som alla stora symboler har också manteln sin skuggsida.
Tystnad
Pilgrimsordet heter tystnad. Jag skulle hellre tala om stillhet.
Tystnad och stillhet är inte precis samma sak, fast de kan hänga ihop. Såsom manteln som skyddar men också döljer. Tystnad är frånvaro av ljud.
Stillhet är närvaro av någonting som är mera än alla ord och ljud. När pilgrimen blir tyst söker hon stillhet. Men tystnaden är bara hjälpmedel.
Skogen är sällan tyst. Men ofta stilla. Där finns många ljud. Vinden susar i träden. Insekter surrar. Myrstackar prasslar lågmält som om de vore elektriska. Regnet droppar. Fåglar kvittrar och kraxar. De väver en akustisk gemenskap som utstrålar stillhet, trygghet. Om inte något farligt som en vessla, räv eller en människa traskar omkring i snåren. Då blir det larmande läten och sedan tyst (inte stilla). (Jon Young: What the robin knowes).
Tystnad talar om fara. Stillhet om integritet.
Utmaningen för den tredje fasteveckan:
Upptäck skogen med dina öron.
Du måste kanske gå ett stycke in i skogen.
Stå eller sitta stilla, tills den har lugnat ner sig igen.
Lyssna. Var.
stillheten
träder fram
mellan trädens
stammar. skugga
i ljuset, drottning
klädd i saktordens
silverbarr, tigandets
guldlöv
stillhetens
blick sveper in mig
i sin mantel
räcker fram tystnadens
skål, brunn
lyssnar mitt
i mitt lyssnande
och fattar allt jag
är och mera
famnar, lämnar.
kvar
är jag.
tystnad.
ordfrön gror
i stilla skogar
blir, förgår.
