Presentation av bloggserien || Claus blogg del 2
Herren sade: »Vad har du i handen?«
»En stav«, svarade Mose. (2 Mos 4)
Staven
Vägar är ju snabba och framkomliga, stigar är trevliga. Men roligast enligt mig är det att traska omkring ’i bracklet’, lite varsomhelst, fritt.
Utanför bekvämlighetszonen, som de säger.
Då är staven en god hjälp.
Staven hjälper mig så att jag kan röra mig med större frihet, med större frimodighet och säkerhet när terrängen blir svårare. Den stöder när balansen sviker, eller kraften inte räcker till. På jämna stigar ger staven rytm åt gången – och är så där allmänt praktisk till allt möjligt.
Frihet
Jag ger mig ut i skogen. Vad jag än bär med mig i mina tankar känner jag nästan genast hur det lättar. Hälften av mina bekymmer lämnar jag redan i första kurvan. Bröstet, blicken och själen vidgas. Skogen ger rymlig plats åt mina fötter (Ps 31, 1917 översättning).
Och syre. Och andra trevliga och nyttiga ämnen. Det har kommit fram i undersökningar när det blev populärt med shinrin yoku (skogsbad).
Trädens vänliga närvaro kräver ingenting. Nåja, några myggor och otrevliga fästingar vill gotta sig i mig när det är varmt. Och det kan vara kallt och fuktigt. Då finns inga småkryp heller. Allt har så sina sidor. Men så där i största allmänhet: är det fritt och friskt att vandra och andas bland träd och buskar.
Allemansrätten är en underbar sak och ett underbart uttryck för skogens frihet. Det är så skogen är och borde vara: tillgänglig för alla. Utan begränsningar.
Friheten (och allemansrätten) kräver naturligtvis ansvar. Respekt. Vissa skogsområden behöver skyddas från slitage och över-tramp. All frihet förutsätter också min förmåga att kunna anpassa mig, att kunna orientera mig. Så att jag inte går vilse, åtminstone inte helt och hållet.
Utmaningen för den första fasteveckan:
Ta en promenad i skogen.
Du kanske har en stav? Ta med den.
Våga lämna stigarna.
Åtminstone för en stund.
(Anpassa det gärna till din förmåga och dina erfarenheter.)
Känn friheten.
Pausa. Luta dig mot staven.
Njut.
vinterskog.
genom trädens
nakna grenar
silar solljus
ner. fritt. givet.
glittrar till
i snökristaller
berör ögat
hjärtat lätt.
förundrar
stannar jag
står, förstår:
det är det enda.
stanna i vördnad,
stå i
förundran.
bara
det.
