» Ekopaasto

Retreat i tystnad – jag är en erfarenhet rikare

Av någon orsak har de österländska religionerna aldrig riktigt lockat mig. Kan inte lägga fingret på varför. Kanske har den tankevärlden bara varit för avlägsen, obekant, för min nordiska själ. Men nu då jag känt mig så otroligt trött att jag sannerligen behövt komma till ro, vara tyst och tänka över livets gilla gång, har jag funderat ifall någon kunde erbjuda mig något. De österländska religionerna erbjuder meditation, yoga, olika former av retreat både när och fjärran. 

Mikaela Lax.

Även min egen religion, vår vanliga lutherska kyrka, har också något att erbjuda. Och det alternativet ville jag ge en chans. Jag har i alla dessa år betalat kyrkoskatt, och har inte velat ge upp mitt medlemskap, trots att jag tyckt att det finns en hel del besvärligt i kyrkan.

Jag anmälde mig till tystnadens retreat, som den finskspråkiga församlingen i Hagalund i Esbo ordnade på lägergården i Hila.

Mest tyst

Jag visste inte vad jag kunde vänta mig. Eller nåja, det här är inte riktigt sant. Jag är en så besvärlig typ att jag inte riktigt gillar att kasta mig ut i det okända utan att ta reda på vissa detaljer. Jag tog på förhand reda på ifall det förväntas något av mig under retreatdagarna. Måste jag förbinda mig till något? Måste jag delta i någon aktivitet, typ beröringslek eller någon annan tyst aktivitet med de andra deltagarna? Är jag fri att bara vara om jag inte orkar engagera mig?

Jag kan alltså inte tåla olika former av beröringslekar. Jag har till och med svårt med den pinsamma handskakningen och Herrens frid hälsning jag ibland utsätts för i mässan. Jag känner mig alltid lika obekväm i den situationen. Något sådant ville jag inte bli utsatt för under det här tysta veckoslutet.

Och jag fick den underbara bekräftelsen: inga lekar, ingen beröring och inga tvång eller måsten. Det var just det jag ville höra, ett tryggt äventyr för en besvärlig typ som mig.

Vi samlades på fredag eftermiddag. Innan det blev tyst gick vi igenom reglerna, var alla aktiviteter utförs och vi hade också en möjlighet att ställa frågor ifall något var oklart. På fredagkväll blev det äntligen tyst.

Det erbjöds tysta bönestunder i kapellet, meditation kring något bibelställe, meditativt tal som fick mig att reflektera över vad jag känner och varför, psalmer och taizésånger. Min egen röst hade jag behövt använda endast få gånger, i gemensam Fader vår (men eftersom jag inte ännu heller lärt mig fader vår på finska, mumlade jag den för mig själv på svenska så gott jag lyckades koncentrera mig). Eller i psalmsång och Taizé-sångerna (men eftersom jag inte är någon riktig sångfågel, slöt jag bara ögonen och njöt av att de andra deltagarna och ledarna var duktiga sångare). Jag var alltså faktiskt mest tyst.

Vad jag lärde mig av retreaten

Jag deltog i nästan allt program, även om ledarna i början sade att ingen måste delta i något. Jag kände ändå att för att veta vad retreat går ut på, behöver jag delta. Och jag ville ju. Programmet var också planerat så att det fanns utrymme för egen tid, vila och paus. Jag hann till exempel ut och springa i den vackra naturen. Alldeles intill Hila finns ett otroligt vackert naturskyddsområde, Linlo. Där sprang jag både lördag och söndag, med risk för att aldrig hitta tillbaka på grund av mitt lokalsinne som lyser med sin frånvaro.

Nå, vad lärde jag mig? Jag lärde mig att jag inte är någon expert på att koncentrera mig. Det är svårt att fokusera på något. Mina tankar svävar från vardagliga saker till djupare tankar. Jag upplevde att jag helt enkelt funderade på alldeles triviala saker. Jag försökte ändå vara nådigt mot mig själv och tänka att jag inte misslyckades.

Kapllet i Hila.

Jag lärde mig att en del saker irriterar mig. Och att de små grejerna blir rätt tydliga i tystnaden. Jag lärde mig att i tystnaden finns det en massa ljud. Och jag lärde mig att även om jag inte pratar med någon kan jag lära mig något om hurdana mina medmänniskor är. Jag kan t.ex. höra hur olika våra steg låter. Och lära känna de andra deltagarnas rytm och ljud.

Framför allt insåg jag hur trött jag är. När alla krav, alla måsten skakas av, då får tröttheten bara växa fram.

Jag insåg även att det inte är det minsta svårt för mig att vara tyst. Jag lärde mig också att tystnaden tydligen vållar små problem för andra. Jag själv fick ingen ångest av att inte prata. Jag tyckte tvärtom det var underbart och befriande att inte behöva hälsa på någon. Jag behövde inte prata med någon eller vara intresserad av någon. Ändå var jag intresserad av dem jag hade omkring mig. På något plan. Jag märkte att jag funderade ifall de också gick omkring och funderade på oss andra?

Jag behöver tystnad

Jag är ganska trött på många saker som förknippas med kyrkan idag. Jag är trött på mängden ord. Allt prat, alla gräl, alla konflikter och bråk. Jag upplever egocentriska uttalanden och känner starkt för dem som inte känner sig accepterade. Jag säger det ännu en gång, är så trött på mängden ord, som ställer till med så mycket onödigt.

Jag skulle vara nöjd om jag bara fick njuta av tystnaden i kyrkan. Jag behöver inte alla ord. Jag behöver tystnad och möjlighet att få vara tyst. Någon liten mening eller någon liten tanke, som hjälper mig att fokusera, meditera. Nattvarden gillar jag. Den är helig och mystisk. Jag kan inte påstå att jag förstår den, men jag gillar den. Det här skulle räcka för mig. Jag klarar mig med ganska lite prat.

Oblat i handen på präst.

Tystnadens retreat blev i sin helhet en mycket positiv upplevelse för mig. Jag fick uppleva en ny dimension i min egen religion och kyrka. Jag kunde kanske i fortsättningen själv stänga ut det jag tycker känns jobbigt och onödigt i kyrkan och fokusera på tystnaden. Tystnaden är underbar och djup. Jag rekommenderar alla som är trötta på ord och bråk och som behöver tystnad, frid och nåd att prova.

Jag tror, hoppas och ber att detta inte blir bara en engångs upplevelse.

(Det blev ganska många ord…av en som just sagt att färre ord räcker.)

Mikaela Lax

Ekofastaretreat 20-22.3.2020

Blev du intresserad av att delta i en retreat? Läs mer om ekofastaretreaten här.

Top